Bilden är ifrån Januari -17, jag sitter och surplar i mig en kokosnöt på en öde strand på en ö lite söder om Bali i Indonesien. Känner ett starkt behov av att bara spola tillbaka tiden lite.

Verkligheten är så långt bort från denna bild just nu.. den ser ut som så att jag just nu ligger i min nedsuttna beiga soffa i vardagsrummet, här har jag skapat min lilla kokong där jag har allt jag kan tänkas behöva inom en arms avstånd. Jag är ganska begränsad nu efter operationen som var för 3 dagar sedan och min sambo hjälper mig med det mesta om jag ska vara ärlig. Som jag skrev för några dagar sedan så har den här sommaren/hösten bjudit på olyckor & tråkigheter efter vartannat. Jag känner att jag inte har någon kontroll över vad som sker och det känns verkligen som att universum testar en. Nu när jag är orkeslös och inte har så mycket att fylla dagarna med efter operationen så tog jag tag i att ringa doktor.se för att försöka se om jag kan få hjälp med de sår/utslag jag haft i ansiktet till & från sedan April. När jag ringde 1177 sist så sa dem att det var svinkoppor och rådet var att "riva bort" sårskorporna. Nu när jag pratade med doktor.se fick jag som svar att det med största sanorlikhet är Aktinisk Keratos, ytliga cellförändringar som är orsakade av solen, det är något som man måste behandla för annars kan det leda till Skivepitelcancer. Hudcancer. När han sa dessa orden så brast det för mig. Jag känner mig så tom. Grej på grej sker och jag vet inte om jag ska skratta eller gråta längre. Såfort man hör ordet cancer så börjar varningslamporna och signalerna lysa inombords! Doktorn sa att det är en väldigt vanliga åkomma i Sverige idag och så länge jag får behandling snart så ska det inte vara någon fara, han skickade remiss till en hudklinik och avslutade med orden - googla inte!!